Språkträning

Karlstadmodellen är en tankemodell om språkets betydelse för människan i samhället. Inom denna ram har speciella tankar kring språkstimulering utvecklats. Språkstimulering eller språkträning betraktas som en tågresa på – väg – mot ständigt nya mål. Tåget omfattar många vagnar och varje vagn har sitt innehåll (=språkliga egenskaper).

Denna metafor företräder uppfattningen att språkutveckling sker på många plan samtidigt utan att utvecklingen för den skull sker parallellt eller samtidigt på de olika planen. Tågresan dvs. språkutvecklingen är livslång och man kan ana vissa viktiga stationer utan att för den skull mena att tåget står stilla vid de olika stationerna. Bakgrunden till denna metafor är kunskaper om språkutveckling och läroprocesser hos barn med normal utveckling och hos barn/unga/vuxna som har hinder för en normal utveckling och vanliga sätt att lära. Människan utvecklar sitt språk samtidigt som hon gör något annat.

Språkutvecklingen är en del i en helhetsutveckling, både hos individen men också i ett större sociokulturellt sammanhang. På detta sätt blir språket vår främsta kulturbärare och ett av de viktigaste redskapen som vi använder för att definiera vår tillhörighet till olika grupper av människor. Genom språket finner vi också vår egen identitet. Grundläggande principer för språkträningen är nytta och nöje.

Därför ska träningen:

• ske som en del i det dagliga livet. Språket ska knytas till den verklighet som gäller för individen,
• vara anpassad till individen, familjen och det sociala nätverket. Metodik och material ska väljas utifrån de förutsättningar, krav och behov som är aktuella.

Språkträning är olika för olika personer men ett är gemensamt; material och metodik används för att underlätta lärandet. Materialets funktion är bla att fånga och rikta uppmärksamheten mot det som håller på att läras. Metodikens funktion är bla att visa alternativa vägar till ett lärande. Inom ramen för Karlstadmodellen har material och metodik utarbetats. Delar av detta finns publicerat. Det är viktigt att tänka sig dessa böcker och rapporter som en slags kokböcker. Den som använder dem måste veta vad han eller hon vill ha, sedan gäller det att välja och att krydda efter egen smak och känsla.